Avfart

Blev ett till maxtest på Ltiv i onsdags. Tydligen visade den kära Jaegern lite för mycket fel mot gamla hederliga Douglas. Jag är ju som sagt inte den som är den när det kommer till att ställa upp på maxtest, så jag sa ja. Ville dock inte kompromissa för mycket med träningen vilket ledde till att jag cyklade 3h distans på förmiddagen. Bra uppvärmning liksom. Resultaten från fredagstesterna visade siffror på 5,35 l/min (Douglas) och 4,85 l/min (Jaeger). Rätt stor skillnad således. Prestationsmässigt cyklade jag prick ut 517w och failade att fortsätta efter det. Igår gick det snäppet bättre. Syreupptaget kickade in på hela 5,51 l/min med Douglassäckarna. Nytt personligt världsrekord och första gången över "dröm-5,5"!! Prestationen var även den bättre - 5 sek plus. Vikten innan testet låg på stabila 74,9 kg. Det tar sig, det tar sig. Jaegern visade för övrigt 5,39 l/min denna gång. Mycket bättre än förra testet, men fortfarande lite off som synes.

Ett annat gott besked kom på torsdagens morgonlöppass. Körde min klassiska 12km-runda igen och som vanligt kollade jag inte på klockan förrän efteråt. Benen hade en gnutta tunghet i sig, men kände ändå att det fanns något sorts steg att sträcka ut. Ansträngningen kan väl översättas till distans/medelhård distans. Trots kuperingen på rundan så stannade klockan på 49,06 vilket ger 4,05-tempo. Rätt bra tid att kunna snyta ur sig utan att ta ut sig. Med lite ökad löpträning bör det gå att springa rätt fort till hösten. Förutsatt att inget bakslag sker det vill säga...men i dagsläget är jag positiv!

Tunnel

Hänt sedan sist då. Det var ju rätt purket väder i början av förra veckan, vilket ledde till att testcykeln fick dammas av igen. Praktiskt att ha en sådan när man är för vek för att ge sig ut i den riktiga världen. Helgens träning blev annars skapligt härdande för kroppen. Fredagen inleddes med en morgonjogg (eller lite snabbare än jogg blev det) på min klassiska 12km-runda i lidingöspåren. 52min drygt tog det vilket ger ett snittempo på ungefär 4.20min/km. En skaplig känsla faktiskt, och det berodde nog på att jag inte hade kört så överdrivet mycket cykling tidigare i veckan. Senare på dagen cyklade jag in till GIH för ett maxtest i LTIV. Jhonny och Hans behövde "någon" som kunde hjälpa till med validering av deras Jaeger. Jag är ju inte den som säger nej till maxtest direkt, hehe. Det var samma protokoll som förra vintern då jag körde med Thomas och Seglarn. Först ett långt submax på en massa låga wattnivåer och varierande kadens, för att sedan gå upp till max. Maxet gick jäkligt bra måste jag säga. Körde på en Monark 828 och det var 90 i kadens som gällde. Min tidigare toppnotering låg på 59'' på 495w-nivån. Nu trampade jag ut den nivån + den nästkommande på 517w och stannade efter runt 10'' in på 540w-nivån. Herrlich! Skönt att man i alla fall utvecklas i labbet.

Lördagen bjöd på cykeldistans i solen. Blev en längre runda än tänkt. Landade totalt hela dagen på 4,5h och jag kände att benen hade blivit lite möra. Då jag under söndagen ånyo skulle köra ett duathlonrace var det kanske inte helt optimalt, men vad ska man göra. måste ju träna för att undvika alla dessa välfärdssjukdomar. Trampade till Väsby där tävlingen gick av stapeln och värmde upp på löpbanan. Kände då att benen inte ville springa fort. Första löpningen blev därför en rätt lugn sådan flåsmässigt då benen inte kunde springa fortare. Tror det var 3.30-fart ungefär. Växlade skitsegt och kom ut till cyklingen som 7a tror jag. Cyklade om en på direkten och sedan en till en bit innan vändpunkten. Blåste rätt skumma vindar och tillbaka vägen blev ganska tungkörd, i alla fall för mig som hade landsvägshoj. De andra körde ju på tempomonster med diskhjul och grejor. Sista löpningen var rätt odramatisk och den sprangs mest igenom utan att maxa fullt ut. Slutade 5a totalt på 58.30 någonting. Cyklade sedan hem till Bosön med ryggsäck på ryggen. Skarvade så att jag fick ihop 2,5h till bara för att solen sken.

Nästa duathlontävling sker på hemmplan här på lidingö. Cykelbanan verkar till stora delar vara på den klassiska epilogenbanan. Svett!

Tystnad

Bloggtorka deluxe. Sådant som händer. Anyways, sedan sist har jag kört ett cykellopp (Östgöta). Gick skit. Kraschade och fick en del mindre behagliga skrapsår. Tur i oturen var att jag ramlade på den vänstra sidan nu, och cykeln klarade sig bättre. En eker på framhjulet, hjälmen + kläder för 2000kr som pajades. Kul.

Nu har kroppen läkt ihop skapligt i alla fall, och jag har börjat lufsa lite löpning igen. Har tappat en del löpform sedan i vintras och de långa distanscykelpassen gör ju benen till betong. Något svårt med koordinationen i utförsbackar främst. Sket i cykeltävlingarna på Hammarön under valborgshelgen och tränade istället. Gjorde dessutom debut i söndags på en duathlontävling. Brottby Duathlon i...Brottby. Löpning-cykel-löpning över distanserna 5km-20km-2,5km. Grymt skoj att tävla i denna disciplin måste jag säga. Kom 4a totalt på 59,25. Vann gjorde Erik Strand på 57,40. Första löpningen gick okej. Växlade ut som 3a (var definitivt inte snabb på att växla). Cyklingen blev intressant då det blåste kraftig motvind fram till vändpunkten. Jag var den enda av de främsta som hade linjecykel och fick borra ner huvudet lite extra. Sista löpningen kändes i benen.

Blir repris nu på söndag igen i Väsby. Med en tempocykel och stigande löpförm kan det nog gå rätt så mycket bättre. Intressant indeed.