Igår sprangs det på den anrika Lidingövallen. Jag och Laser lufsade ner till tartanen och dammade av ett pass. Är rätt banovan samt äckligt osnabb för tillfället. Tekniken var ganska kantig i de farter passet sprangs i, men överlag är jag ändå nöjd med utfallet. Man måste ju börja någonstans, rom byggdes inte på en dag, kan bara gå härifrån och uppåt, und so weiter. Fördelen med bana är att man kan springa så satans jämt hela tiden, och verkligen få en fartkänsla för hur snabbt man springer. Hitta gränsen mellan det plågsamt njutningsbara - "jag kan köra hur många intervaller som helst i den här farten" - och den överkokta gösen - "fan, jag vill lägga mig ner och dö nu". Hårfin gräns, men med regelbunden banträning kan man bli grym på att hitta var sin egen gräns går.
Anyways. Passet är ju inget att skriva hem till svärmor om direkt, men bra utifrån mina förutsättningar (och det är ju det vi utgår från här i MIN blogg). 6x1000m/90'' @3:16.1 - 3:16.2 - 3:14.5 - 3:14.4 - 3:13.0 - 3:10.0. Laser drog de tre första och sedan drog han första 500m och jag således de 500 sista, på de återstående tre. Lidingövallen är ju en sådan där bana som inte är 400m på bana 1. Inget problem i sig dock då det finns markeringar för 1000m och sedan kan man även hitta mellantidsmarkeringar varje 200m.
Så, uthålligheten bevisade jag ju förra veckan att den är helt okej, och nu verkar det även finnas en gnutta hopp för att någon sorts "snabbhet" ska gå att uppbringa. Jag är (som alltid) försiktigt optimistisk. Imorgon blir det långpanna!
En bild från förra veckans långpass. Laser fint beskuren av fotografen som valde att fokusera på moi. Lokation vid fototillfället är precis efter 12km-skylten (12km kvar that is). Ser ju till och med ut som att vi har hängt av Alfred (bortse från att han typ skrattar när han springer).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar