Tartancomeback som kunde slutat i diskning

Afton.

Efter att ha varit på plats och tittat på Sollentuna GP igår, blev jag så pass inspirerad att jag ville testa mina egna vingar på banan igen. Var ett tag sedan sist jag tävlade på bana då den skumma skadan jag ådrog mig hösten 2008 i stort sett har omöjliggjort löpning överhuvudtaget. Ikväll var det i alla fall comeback, och sträckan som skulle springas var 5000m på Sommarspelen. Senast jag sprang 5000m var faktiskt på just Sommarspelen 2008, då på Sätra, men nu på Stadion.

Till loppet. Personligen var det en seger bara att jag åter kunde stå på startlinjen och känna den där nerven igen. Hade inga större förhoppningar på tider utan skulle försöka bli trött och få ett bra träningspass. Ungefär första 800m kändes aplätta sedan föll jag in en sorts lufslöpning. Löpte solo efter 1a kilometern. Blev nog lite väl bekväm. Sprang runt och njöt av vädret, publik som hejade och det faktum att det inte gjorde ont i höften. Km-tiderna skvallrar om ett något tappat fokus: 3:10.0 - 3:15.6 - 3:26.0 - 3:23.8 - 3:10.5. 16.25-någonting totalt. Varken bu eller bä. Från och med nu kan det ju bara bli bättre. Kul var det hursomhelst!

En något lustig grej som inträffade efter loppet var att startupproparen kom fram och pratade. Tydligen tyckte han att jag knuffades i starten och att han skulle kunnat diska mig för det, men att han var snäll idag. Kom undan med en varning. Say what!? Det är trångt på startlinjen och någon måste ju ta spets efter att skottet gått. Right? Det är nästintill kutym att stångas med varandra på tartanen och speciellt i startrusningen. Det var ju inte direkt några finnkampstacklingar. Jag hade i och för sig kunnat fjöslöpa och låtit alla andra springa förbi istället...eller inte. Extremt fjantigt säger jag.