Lite smått och gott

Okidoki, damage control modell större gjord i dagarna (av mig själv alltså, och jag åsyftar träningsbarheten). Igår bidde det 91' roddmaskinsdistans vilket i meter blev 23000. Kroppen klarade av detta test utan att ge ifrån sig alltför mycket smärta. Revbenen var lite känsliga i slutfasen av draget, men annars good. I förmiddags grenslade jag den vackra 884:an för ett inspirerande tc-pass. Kände ej av smärta någonstans på detta träningsverktyg heller, men jag kan tänka mig att det skulle göra ont i ribsen om jag skulle stå upp och bända styret. Kan lika gärna dela med mig av passet jag körde också (mest för att det gick bra). Klassiska styrkeintervaller, 4x10'/3' + 5'. 1a, 2a och 3e intervallen kördes på 350-357w mestadels (7kg). På 4e sänkte jag vikten till 6kg men körde första 5' på 360-366w (60-61rpm) och sista 5' på 402-408w (67-68rpm). Vilade sedan 3' igen och körde ytterligare 5' på 408w i snitt. 2h in alles. Skapligt kontrollerat och absolut ingen toksyra någonstans. Bra kvitto om jag får säga det själv. Bästa känslan på cykeln sedan innan sjukdomsperioden. På eftermiddagen stack jag ut på ett 71' löppass också. Något tunga ben och här var också höger ljumske en smula skum. Kan hända att den fick sig en törn i kraschen.

Enervits nya återhämtningspulver Quadra Pro brukar skakas ihop efter de hårdare träningarna nuförtiden. Välsmakande (i alla fall vanilj) och lättlöslig. Mmm...

Ajaj i kroppen

Uppdateringsfrekvensen har varit rätt kass senaste tiden, jag vet. Hade planerat för ett relativt positivt inlägg innan helgen, men nu är det inte mycket utav det positiva kvar. Kraschade igår under Bosöträningen inomhus på tartanen. Personen framför gick för tajt in i kurvan och drog i pedalen vilket gjorde att denne föll i backen. Jag som låg precis bakom hade inte en chans att rädda upp situationen utan brakade rätt in och fick en skaplig luftfärd + en till cyklist bakifrån. Minns att jag svår å det grövsta så fort jag låg still på marken. Inga fina ord kan tilläggas. Gjorde en snabb damage control och konstaterade att alla kroppsdelar satt kvar där de skulle. Det var högersidan av kroppen som fick ta smällen. Hand, armbåge och höft fick fina skrap-/brännsår. Några revben blev aningens ömma också. Testade att köra testcykel idag och det gick utan att göra alltför ont. Haltar dock en smula när jag går och det är oklart om det är möjligt att springa problemfritt. Sammanfattningsvis klarade jag mig relativt bra ändå. Det kunde gått mycket värre, men samtidigt känns det så himla onödigt. På tävling kan jag köpa att det ska finnas risk för att vurpa/krascha, men inte på träning. Där ska man inte ta så stora risker. Det här är faktiskt andra gången i vinter det sker en krasch för oss på Bosön. Det är två gånger för mycket.

En väldigt tråkig grej var att min cykel fick en spricka i bakgaffeln samt att de nya hjulen blev lite skeva samt repade. Skapligt okul att vara utan cykel att träna och tävla på mindre än en månad innan premiären + att man har lagt ut en del slantar ur egen ficka på den. Får se hur detta löser sig.

Avslutar i alla fall med något glatt (eller gott kanske passar bättre in). Firade av våffeldagen i förtid i onsdags. Dubbla våffeljärn + en massa feta och söta tillbehör gjorde det hela mycket lyckat. Vinnarkombon bestod av nutella, banan, akaciahonung, kanel och grädde. Very mycket gott! På bilden ser ni någon som försöker nalla en våffla innan allt är klart. Jag hann dock avstyra det hela tid.

Tillbaka i rutinerna

Finally. En veckas träning i kroppen nu efter en veckas sjukdom. Bra där. Dock har det varit rätt segt i kroppen på de flesta av passen. Återhämtningsförmågan har fått sig en törn vilket har medfört ett något lägre tempo än vanligt. Skrapade ihop cirkus 11h förra veckan + ett styrkepass i alla fall. Bra "kom-i-gång-träning". Igår (söndags alltså) blev det ett kombopass med först 90min löpning i det varma vädret och sedan 90min monarkcykling i den varma lägenheten. Mycket behagligt att få röra på fläsket under en längre tid igen. Nu är det bara att hoppas på att snösmältningen fortsätter i rask takt. Igår hittade jag några schyssta barmarksstråk ute vid Elfvik. Obeskrivlig känsla att få springa på geggigt gräs. Muchos kulos.

Bjuder här på avslutningen av årets Milano -San Remo som gick av stapeln i lördags. Väldigt mycket med underhållning på de avslutande kilometrarna.

Och så blev jag sjuk och blev den skugga du ser nu

Achtung bitte! Sjukdomen blev en envis passagerare för kroppen att kasta ut. En (1) hel vecka utan att få flåsa (förutom det frekventa snytandet dårå), men så kunde jag äntligen i tisdags återgå till träning igen. Halleleluhja! Från att ha varit i en riktigt god form pre sjkudom, till att vara tillbaka på ruta ett (nästan) post sjukdom, tär en anings på psyket. Missade ju nu roddmaskinstävlingen vilket var väldigt försmädligt må jag säga. Hade kunnat gå bra fort där då träningspassen innan indikerade stordåd. Jaja, shit happens. Nu måste jag träna upp mig några veckor för att sedan iscensätta en egen "tävling" över de 2000 långa metrarna. Bör gå det med.

Det sista träningspasset innan digerdödsuppehållet var annars rätt skapligt enligt min mening (säkert också en lätt bidragande anledning till att det bröt ut). Testcykel och styrkeintervaller om 5x10'/3' @350-364w (7kg i korgen) + 5x30''/2' @~600w (vilan på ~270w). Framsteg som blev ett bakslag kan man säga så här i efterhand. Tyder dock på att progressionen i träningen går åt rätt håll. Gott så.

Ny komponentgrupp på cykeln - Sram Force. Linus var hygglig att byta ut den skruttiga Ultegragruppen + att jag bytte till mig ett par hjul av honom också. Bra bra.

I-landsproblem

Jaja, jag bloggar väl då, men bara en kortis.

Ett i-landsproblem jag har upptäckt i och med det ivriga bloggandet (ogillar ordet blogga egentligen. Låter töntigt.) är att ha med bilder till texterna. Har man en någorlunda hyfsad mobil (eller "smartphone" som det så fint heter nuförtiden) kan man relativt enkelt dokumentera sin gråa vardag. Jag har en sådan där smart telefon med kamera och tar också bilder med den (hör och häpna). Det jag dock tycker är drygt är att ladda över bilderna till datorn. Har försökt att göra det på trådlös väg men gått bet. Man måste använda en sladdjävel. Sladden är densamma som man laddar telefonen med, så det är inte det att jag inte har tillgång till den. Grejen är att sladden befinner sig cirkus 1,5m från datorn och jag "orkar" helt enkelt inte gå och dra ur den ur väggen stup i kvarten (läs: max 1 gång/dygn). Jobbigt läga va? Ett renodlat i-landsproblem. Man kanske skulle skaffa sig en extra sladd att ha på en armlängds avstånd? Anyways, på grund av ovanstående dilemma blir det således inga bilder till detta inlägg, men nu vet ni varför.

Btw - Har varit sjuk och är nu på väg att bli friskare (peppar, peppar). Optimal uppladdning inför lördagens tävling. Wii.