Olof "Alf" Södergård som tidigare var en habil löpare (något sämre i dagsläget), men som numera (pga diverse skador) även pysslar med cykling och roddmaskin (ja, det är sant). Hyser en förkärlek till uthållighetsidrotter och fullkomligt älskar Monarks testcyklar.

torsdag 6 oktober 2011

En stormig ALJ-comeback

Greetings!

Ja, det gick att springa ALJ-Open i tisdags. Foten blev snällare efter att jag i söndags inte rörde mig ur fläcken. I måndags kände jag att jag skulle behöva springa några steg om det skulle bli något lopp. 30 min på stela ben avverkades och en strimma hopp väcktes. På förmiddagen av tisdagen rastade jag benen 30 min igen och foten höll sig under kontroll. Bra. Bara att börja förbereda sig på 10.000 m tortyr. 

Väl på Stadion, i omklädningsrummet, upptäcker jag att jag har glömt löparskorna hemma. Hmm...obra. Min brist på tävlingsrutin efter de senaste årens frånvaro gör sig påmind. Som tur var fanns Waller kvar på Ön och kunde leverera skorna lagom till uppjoggen 45 min innan start. 

Teamade upp med Bergstedt och vi bestämde oss för att växeldra i 3.20-fart, och förhoppningsvis skulle det finnas fler som ville hjälpa till. Starten går och vi kör 80''/varv de första km. Den extremt kraftiga vinden (på framförallt bortre lång) gör det dock väldigt kämpigt att ligga i spets. Andreas och jag har ett skapligt tåg efter oss, men ingen tycks vara intresserad av att hjälpa till. 5000 m passeras på 16.50 och efter kanske 6 km kommer en student-löpare och hjälper till med att dra. Varvtiderna har ökat och ligger nu på 82-84'' bedömt. Jag känner mig seg. Varven går och snart är det mål. Kommer ikapp en trött Cédric strax efter 8 km som biter sig fast. Jag försöker minimera förlusterna och går upp till spets i vår tremannaklunga. Vid klockringningen orkar jag inte svara på de andras fartökningar och trillar så småningom in på 33.54. 

Bedömt 4000m-passering. Jag anför framför Bergstedt. Foto: Mackan Nilsson 

In alles är jag rätt nöjd ändå. Det var 3 år sedan jag senast sprang 10.000 m, då också på ALJ. Är glad över att jag numera kan springa ett hårt banlopp på 25 varv utan att ha ont efteråt. I förra veckan trodde jag inte ens att jag skulle kunna starta på grund av foten. 33.54 är faktiskt nästpers på bana. Mitt första lopp gjorde jag på Långlöparnas Kväll på Sätra i augusti 2007 - tid 33.58. Det andra loppet var ALJ på Stadion i oktober 2007 - tid 34.00. Det tredje loppet var ALJ på stadion i september 2008 - tid 32.40. Nästa gång ska jag fan persa. 

De yttre förutsättningarna var väl inte helt och hållet optimala. Temperaturen var i och för sig näst intill perfekt, men den där stormen gjorde det förbannat jobbigt. En vägg av vind mötte en när man sprang in på bortre lång. Ibland kom det ännu värre kastvindar som gjorde att man näsan stod helt still. Till följd av den överjävliga vinden hade konerna (som var utställda längs med hela inre linjen på bana 1) en tendens att vilja röra på sig. Det låg koner lite var stans på bana 1, och man fick verkligen vara uppmärksam så att man inte trampade snett eller snubblade till. Blev nästan farsartat då det kom en kastvind och förde med sig 6-7 koner framför en rakt ut på banan. Ett evigt sicksacklöpande. Oskar Landin vurpade till och med på en av dem. Anledningen till konerna var att Stadion hade tagit bort sargen för vinterförvaring...

Laser var på vippen att sopa hem degbunken också. 6 hundradelar skiljde det mellan honom och Landin. Antingen var Landin trött som fan eller så fick han hjärnsläpp på upploppet. Landin hade en bra lucka vid klockringningen, men började nog tänka på en varm dusch aningens för tidigt. Laser såg sin chans och la in en överväxel på upploppsrakan och kom så när förbi. Surt. 


~2.30 in i det här klippet finner ni spurten om segern. Om ni är riktigt nördiga kan ni se hela loppet då ALA har dokumenterat det hela för allmän beskådan. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar