Kommer inte på något kul

Bellmanstafetten gick apbajs. Sprang långsammare än en skadeskjuten sengångare. Bara att glömma att skiten någonsin inträffade och gå vidare. Fotfan känns något bättre vilket medför att jag ska försöka träna ner mig i träsket. "Veckans problem med kroppen" får bli magen som har krånglat de senaste passen. Lite halvdrygt att bli skitnödig mitt i löppasset när man är som längst bort från hemmets trygga vrår. Det går säkert över det med, och någon ny åkomma hinner säkert uppstå lagom tills den aktuella försvinner. (OBS! Jag är inte lika neggig i verkligheten som jag försöker få det att framstå här. Bli inte rädda!)

Igår överlämnade jag min kropp åt vetenskapen då Bosölabbet behövde några flåsvilliga personer för validering av ny syreupptagningsutrustning. Jaeger (tror jag det var) har tagit fram en ny bärbar apparat som är väldigt lätt att handhava, men de ville veta hur exakt den är gentemot den gyllene standarden, Douglassäckarna. Samma visa som jag gjorde i våras med två maxtest inom loppet av några timmar. Först två stycken 8 minuter långa subnivåer på 160w respektive 240w, och därefter maxtestet. Förväntningarna från min sida var inte överdrivet hög då jag knappt har cyklat något de senaste månaderna, men man måste ställa upp för laget. Resultatet blev att jag var långt ifrån mitt personliga rekord från i våras då jag slutade efter 11sek på 540w (90rpm, höjning varje minut med 0.25kp, start på 337w). Nu slutade jag redan efter 10-15sek på 495w. Skulle nog kunna krama ut mer med piggare ben, men men. Ett bra träningspass blev det, och den nya utrustningen visade förvånansvärt jämna siffror gentemot Douglas. Bra där. Sköljde ur benen på kvällen med 1h löpning. Kan sammanfattas som tungt.

I brist på bilder avslutar jag med en klassiker som brukar ge upphov till skratt.

Ja, jag suger på att blogga

Fan vad jag suger på att blogga. Inte mycket till frekvens mellan inläggen här inte. Dock så kommer det ju alltid, förr eller senare, ett nytt inlägg. Det gäller bara att som läsare av denna sida, ha en stor portion tålamod. Hur som haver, sedan förra inlägget har jag haft ont i min vänstra fot. Det var på det där långpasset jag skrev om som jag trampaed snett x-antal gånger med foten. I och med att vänsterfoten är kraftigt översupinerad är det väldigt lätt för mig att trampa snett, och har så också gjort ett antal gånger tidigare. Det finns således inte särskilt mycket ledband kvar att tänja ut. Har gjort jäkligt ont bara av att gå, men denna vecka har jag kunnat hantera foten bättre och sprungit några gånger. Den ser rätt deformerad ut och är något kraftlös vid frånskjut. Får se om det går att stärka upp den med specifik fotstyrka. Jaja, skitsamma. Det är som det är och det blir som det blir, som den gode Allan sade.

Imorgon är det i alla fall dags för Bellmanstafetten. Har inte sprungit det loppet sedan 2008, så det ska bli kul oavsett vilken kroppslig status jag just nu besitter. Vi i Vallentuna är något vingklippta med småskavanker på en del löpare och några som är långtidsskadade. Micke "Iron-Mike" Andersson är saknad och jag hoppas att han kan komma tillbaka till löpningen igen. Han har en grym dieselmotor i kroppen den grabben. Laser kommer springa sträcka 1 och jag tar vid där efter. Ska bli intressant att se i vilken form man är i. 2008 sprang jag samma bana på 15.58 över de fem kilometrarna. Då var jag i skapligt slag och gjorde veckan efter 32.40 på 10 000m. Härliga minnen.

Nu måste jag bara välja ut vilka skor jag ska springa i. Kan ta ett tag.

Bild från Bellman -08. Imorgon tänker jag återigen ikläda mig ett par fina slitsshorts. Tror faktiskt att det blir samma som jag hade på bilden ovan. Det gick ju bra då.

Tiden flyger

Redan en vecka sedan förra posten. Fort går det. Tiden alltså. Kan meddela att jag har kunnat träna riktigt stabilt de senaste två veckorna. Känner mig skapligt smärtfri vilket gör det hela aningens roligare. I söndags sprang jag ett långpass på 97min i Ågesta. Startade på Skogstian och där var det riktig terränglöpning. Rötter, stenar och fina stigar. Gilla! Dock var det också rätt maffiga kärr/myrar. Plumsade igenom några gånger i den bruna sörjan. Skorna blev tyngre och fulare, men bra träning ju. Så småningom hittade jag ut på en vandringsled tillbaka till Ågesta (efter att ha genat rakt genom skogen). Avslutade passet på 6:an (6,2km enligt skyltar) där jag löpte ut de sista 4a kilometrarna på 14:50. Helt okej pass tycker jag. Denna vecka blir det nya tag och en något lugnare inledning. Anyways, framsteg!

Kombinerade min träning i helgen med att kolla på roddtävling på Magis. Perfekt att få bli trött själv och att se andra bli trötta. De två som bär den fina Empachern på bilden presterade för övrigt väldigt fina resultat. Looking good inför VM!

Torsdag på en tisdag

Vände på steken i tisdags och lagade ärtsoppa och pannkaka till middag. Brukligt är ju annars att det äts på torsdagar, men denna vecka passade tisdagen bättre in i schemat. För man måste ju få äta sina pankisar på veckobasis. Jag äter pannkakor för att det är en komplett måltid. Fett (en jäkla massa steksmör), kolisar (x-antal dl vetemjöl) och protein (äggen såklart).

Fick en elak blåsa/skavsår på en tå i söndags (tån bredvid stortån). Gjorde satans ont den sista halvtimmen av det passet. Försökte mig på att springa i tisdags, men pallade bara med smärtan i 30min innan jag linkade in till gymmet och lekte på crosstrainern i 30min till. Vilade från löpning igår och gick istället ner till labbet för en omgång på roddmaskinen. Har inte kört C2 på en månad ungefär, så jag misstänkte att det skulle ta bra. Planen var 3x2000m/3'30'' @7.20 - 7.10 - <7.00. Utfallet blev 7:16.7 - 7:07.7 - 6:55.2. Den sista var riktigt jobbig. En bit från formen i vintras, men inte så värst pjåkigt ändå. Mycket bättre än samma period förra året.

Idag var jag i alla fall åter löpbar igen. Sprang i Elfviksskogen på diverse stigar. Skrapade ihop 76 stabila minuter innan frukost. Fick en skarp Lidingöloppskänsla mot slutet då jag anslöt längs med spåret. Svett.

Här är jag ungefär halvvägs in i stekproceduren. Efter avslutat arbete räknade jag det till 30st pannkakor. Kan meddela att middagssällskapet blev mätta och belåtna.

Mer löpning och en blöt Björn i Kalmar.

Tjabba, tjena och hallå!

En vecka går mot sitt slut i och med söndagskvällen. En vecka där jag äntligen har kunnat (och velat) träna mer än feta tant Agda. Vänsterlåret känns aningens mindre vid löpning, men helt borta är det inte. Jag har börjat knapra magnesiumtabletter i hopp om att det är en bristvara i min sargade kropp. Blir ju i alla fall inte sämre av det vad det verkar, så jag fortsätter nog att stoppa i mig dem.

Sämre utsikt kan man ha. En perfekt smygläsningsposition också.

Fem löppass har jag avverkat denna vecka (fyra av dem var i rad faktiskt) om 60min, 60min, 71min, 60min och 90min. Maklig distansfart mestadels förutom dagens längre pass då Wallerängen sällskapade. Jag körde i hans distansfart vilket gjorde att jag behövde sträcka på mig lite mer än vanligt. Dock så kan jag tillägga (för att få mig att framstå i bättre dager givetvis) att Waller endast körde 75min och jag skarvade vidare en extra kvart. Man är väl hård...typ. Fick en härlig syndaflod över mig som tack för att jag skarvade. Hade jag haft schampo och duschkräm i bakfickan så skulle jag kunnat tvaga mig i farten. Anyways. Då jag inte hade något annat att göra resten av dagen (förutom att pilla naveln) ställde jag i ordning testcykeln och rev av ett pass. Klassiska styrkeintervaller blev det. Mums. Kändes oväntat bra också. Har knappt cyklat på hela sommaren, men har inte tappat överdrivet mycket. Med lite träning är jag nog snart tillbaka till vinterformen. 4x6'/2'30'' @~330w (6kp), uppvärmning, nedvarning och vila på 220-230w. Sehr herrlich.

Den här mannen, Prefix-Björn, fetpersade igår på Kalmar Triathlon och slutade 4:a i det meriterade sällskapet. Björn var endast några retliga sekunder från 3:e-platsen och en bonkad Ted Ås. Det nya perset lyder nu på respektabla 8.45 och den avslutande maran gick på 2.57(!!). Grattis Björnen! Ta fan inte och lägg av nu som du har sagt innan. Du måste ju till Hawaii innan dess.

Nya löpmarker

Igår besökte jag ett nytt löparstråk (för mig). Alltid kul att springa på nya platser då intrycken oftast blir så många att man glömmer bort både tid och ansträngning. Trevligt. Platsen för detta var Ågesta. Ågesta är ju mest förknippat med längdskidåkning (vintertid kan tilläggas), men löparspåren var skapligt trevliga dem med. Sprang två varv på "6:an". Enligt spårkartan var längden 6,2km och enligt skyltar 6,0km. Märkligt. Runt 6km var det i alla fall. Fina spår men aningens för brett och grusigt underlag för att göra mig salig. Efter avslutad löpning avrundades vistelsen med ett varmt och skönt eftermiddagsdopp i Magelungen.

Medan jag sprang i skogen ägnade andra sig åt att glida fram på vattenytan.

Torka i semestertider

Ojoj. Våjne våjne. Jag har inte skrivit på ett tag ser jag. Ni har inte missat särskilt mycket då jag under dessa veckor har varit mer invalid än vanligt. Har knappt tränat någonting och då finns det ju ingenting att skriva om. Nu börjar det dock ordna upp sig en smula, och jag hoppas därför att uppdateringarna kan ske något oftare (om det nu mot förmodan är någon som läser denna dynga).

Jaja, nu kom jag inte på något mer att skriva i kväll, men nu vet ni att jag lever i alla fall. Avslutar med en film. Det klassiska tv-programmet Wimans som gick på Z-TV. Underbart program. Speciellt 24h-sändingarna. Varför görs inte sådan tv längre?...