Bellmanstafetten gick apbajs. Sprang långsammare än en skadeskjuten sengångare. Bara att glömma att skiten någonsin inträffade och gå vidare. Fotfan känns något bättre vilket medför att jag ska försöka träna ner mig i träsket. "Veckans problem med kroppen" får bli magen som har krånglat de senaste passen. Lite halvdrygt att bli skitnödig mitt i löppasset när man är som längst bort från hemmets trygga vrår. Det går säkert över det med, och någon ny åkomma hinner säkert uppstå lagom tills den aktuella försvinner. (OBS! Jag är inte lika neggig i verkligheten som jag försöker få det att framstå här. Bli inte rädda!)
Igår överlämnade jag min kropp åt vetenskapen då Bosölabbet behövde några flåsvilliga personer för validering av ny syreupptagningsutrustning. Jaeger (tror jag det var) har tagit fram en ny bärbar apparat som är väldigt lätt att handhava, men de ville veta hur exakt den är gentemot den gyllene standarden, Douglassäckarna. Samma visa som jag gjorde i våras med två maxtest inom loppet av några timmar. Först två stycken 8 minuter långa subnivåer på 160w respektive 240w, och därefter maxtestet. Förväntningarna från min sida var inte överdrivet hög då jag knappt har cyklat något de senaste månaderna, men man måste ställa upp för laget. Resultatet blev att jag var långt ifrån mitt personliga rekord från i våras då jag slutade efter 11sek på 540w (90rpm, höjning varje minut med 0.25kp, start på 337w). Nu slutade jag redan efter 10-15sek på 495w. Skulle nog kunna krama ut mer med piggare ben, men men. Ett bra träningspass blev det, och den nya utrustningen visade förvånansvärt jämna siffror gentemot Douglas. Bra där. Sköljde ur benen på kvällen med 1h löpning. Kan sammanfattas som tungt.
I brist på bilder avslutar jag med en klassiker som brukar ge upphov till skratt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar