Fan vad jag suger på att blogga. Inte mycket till frekvens mellan inläggen här inte. Dock så kommer det ju alltid, förr eller senare, ett nytt inlägg. Det gäller bara att som läsare av denna sida, ha en stor portion tålamod. Hur som haver, sedan förra inlägget har jag haft ont i min vänstra fot. Det var på det där långpasset jag skrev om som jag trampaed snett x-antal gånger med foten. I och med att vänsterfoten är kraftigt översupinerad är det väldigt lätt för mig att trampa snett, och har så också gjort ett antal gånger tidigare. Det finns således inte särskilt mycket ledband kvar att tänja ut. Har gjort jäkligt ont bara av att gå, men denna vecka har jag kunnat hantera foten bättre och sprungit några gånger. Den ser rätt deformerad ut och är något kraftlös vid frånskjut. Får se om det går att stärka upp den med specifik fotstyrka. Jaja, skitsamma. Det är som det är och det blir som det blir, som den gode Allan sade.
Imorgon är det i alla fall dags för Bellmanstafetten. Har inte sprungit det loppet sedan 2008, så det ska bli kul oavsett vilken kroppslig status jag just nu besitter. Vi i Vallentuna är något vingklippta med småskavanker på en del löpare och några som är långtidsskadade. Micke "Iron-Mike" Andersson är saknad och jag hoppas att han kan komma tillbaka till löpningen igen. Han har en grym dieselmotor i kroppen den grabben. Laser kommer springa sträcka 1 och jag tar vid där efter. Ska bli intressant att se i vilken form man är i. 2008 sprang jag samma bana på 15.58 över de fem kilometrarna. Då var jag i skapligt slag och gjorde veckan efter 32.40 på 10 000m. Härliga minnen.
Nu måste jag bara välja ut vilka skor jag ska springa i. Kan ta ett tag.
Bild från Bellman -08. Imorgon tänker jag återigen ikläda mig ett par fina slitsshorts. Tror faktiskt att det blir samma som jag hade på bilden ovan. Det gick ju bra då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar