Hundkrasch

Jaha.

Igår synade jag asfalten. Det gjorde väldigt ont både då och gör så fortfarande. Onödigt.

Jag skulle ut och finrulla 1h på ööön. Jag valde mtb:n som ändamål för detta, vilket skulle visa sig vara mycket klokt. Efter cirkus 20min var jag nästan framme vid Larsbergs station, en mindre utförslöpa på cykelbanan låg framför mig. Trampar på då jag ser att det är fritt fram på vägen. Sedan ser jag en liten hund som kommer ut från ett buskage och rör sig ut mot vägen. Ingen ägare i syne. Är rätt nära i detta läge och lägger lite lätt tryck mot bromsarna. Hunden gör då en kamikazemänöver och springer rätt mot mig. Hinner inte tänka så mycket utan agerar instinktivt och klämmer till bromshandtagen samtidigt som jag svänger lite. Missar hundfan med en hårsmån, men själv flyger jag över styret (en halv volt typ) och faller rätt platt på ryggen från hög höjd och hastighet. Aj. Lätt chockad sitter jag sedan och funderar på vilka delar av kroppen som sitter kvar. Häver ur mig extremt fula ord också, och är jävligt förbannad. Ingen ägare till hundjäveln syns till. Känner mig lätt groggy och har fruktansvärt ont i ryggen samt det högra lillfingret. Konstaterar dock att hjälm och glasögon är intakta, vilket är ett mirakel i sig. Armar samt ben är också helt förskonade från åkommor. Ser mig omkring och förväntar mig att den ansvarslösa ägaren ska komma fram och hjälpa till möjligtvis, men icke. Hunden har sprungit iväg liksom den förmodade ägaren. Fy fan.

Kravlar mig upp på cykeln igen, som också den är intakt (den är ju en riktig panzerwagen). En obeskrivlig smärta sprider sig och jag börjar trampa hemåt i 5km/h. Tankarna går nu mot om hur illa det här gick egentligen. Ryggen är ju inte att leka med, och jag har planerat att använda den ett tag till. Väl hemma letar jag fram en voltarenask och trycker i mig några stycken. Försöker sitta, ligga, stå, men allt gör fan ont. Undersöker om jag har några synliga sår och ser lite skrap på ena skuldran samt blodvite mitt på ryggen läng ryggraden. Jag hade cykelpumpen i mittenfickan och måste ha landat platt på den. Aj igen. Lillfingret ser rätt paj ut också, blåaktigt och svullet.

Fan vad onödigt detta var. Jag hatar hundägare som inte kan ha koll på sina djur. Hur satans svårt ska det vara? Det är fasen livsfarligt att vara cyklist oavsett var man cyklar. Bilister hatar en när man cyklar på vägen. Blev nästan nerkörd i söndags till exempel. Fotgängare hatar en när man cyklar (tränar) på cykelbanan där det är barnvagnar och personer i bredd samt hundar överallt. Jag blir galen. Var i helvete ska man kunna få cykla utan att bli skälld på? Ich bin frustrerad.

Natten var lätt oskön, men ryggen kändes lite bättre idag i alla fall. Hade planerat för ett distanspass, men var osäker på om det skulle gå. Bytte om och drog ut ändå. Smärta har man ju upplevt förr. hade svårt för att stå upp och bända, och var tvungen att sitta väldigt stilla med överkroppen. Då var det ganska drägligt faktiskt. Lite halvsvårt att hålla i styret med högerhanden också, så det blev en rätt statisk runda sittställningsmässigt. Vädret var dock superbt vilket gjorde det hela lätt värt det. 4h20min fick jag ihop. Kändes onödigt att tänja på gränserna med ett längre pass.

Som det känns nu känns det mindre ont när jag sitter på cykeln än när jag "lever". Det blir ingen start för mig i tempo-km imorgon ändå. Kan inte ligga i en så låg ställning och ta i hårt. Kan inte heller styrketräna. Återstår att se om jag kan tävla till helgen. Måste nog ta mig in till sjukan imorgon och kolla upp kroppen. Bloody helvete.

Mitt lilla finger behöver en översyn.