Ett framsteg som förhoppningsvis inte blir ett bakslag

Cheers.

Nytt veckoslut igen. Väldans vad fort tiden skrider när man har roligt. Känns som att jag hela veckan har legat och balanserat på den tunna röda linjen till sjukdom. Tankar som - "Kliar det inte lite i halsen nu?", "Rinner inte näsan mer än vanligt?" och "Det kankse inte var så smart att bara sova 5h och sedan köra intervaller på morgonen med en kännbar klump i halsen, och därefter stå utomhus och frysa i några timmar innan nästa pass ska köras?". Dock så har jag (peppar, peppar) undkommit både pest och kolera av olika slag...än så länge. Jag tror att det är mitt regelbundna intag av fett och socker som motar bort skiten. Skit ska skit ha, så stoppar jag in skräp, kommer det också ut skräp ur kroppen. Riktig rocketscience. Anyways, sjukdomar är vidrigt och jag ber till gudarna samt offrar diverse kreatur varje natt för att få hålla mig frisk.

En naturbild får fylla ut inlägget i brist på annat. Bogesundslandet hägrar där på andra sidan.

Träningen rullar på den med. Tredje hårda veckan avklarad, och nu blir det banne mig en något fattigare vecka. Kroppen har svarat förvånansvärt bra på all träning. Känner mig starkare i alla de discipliner som utförs. Som styrketräningen till exempel. Körde igår en rätt komfortabel omgång i knäböjen om 2x20rep @70kg, 2x15rep @80kg och 2x12rep @90kg. Gött mos. På dagens löppass kändes det i och för sig av. Knälyften var väl inte alltför höga, men framåt kom jag. Trevligt sällskap även denna söndag i form av Laser, Swayze, Bambi och Flodströmsfrida. Fick faktiskt ihop nästan 25km med en rätt skaplig fart på sista milen på "Sista Milen" (alltså Grönstamilen). Runt 41' och sista 5km på ~19'25''. Man får la hoppas att kroppen håller sig i schack framöver, för löpning är nog det roligaste man kan göra med två ben.

Bis später.