Olof "Alf" Södergård som tidigare var en habil löpare (något sämre i dagsläget), men som numera (pga diverse skador) även pysslar med cykling och roddmaskin (ja, det är sant). Hyser en förkärlek till uthållighetsidrotter och fullkomligt älskar Monarks testcyklar.

söndag 14 november 2010

Världens bästa film + annat tjafs

Veckan lider mot sitt ofrånkomliga slut, och jag med den (höll jag på att skriva). Nåväl, kroppen värker på ett skönt sätt efter att ha fått utstå en del skit från min sida. Bra där. Har fått in i stort sett det jag ville få in i träningsväg och har inte låtit lättjan styra alltför mycket. Blir så tråkigt om jag ska stapla upp allt som jag har gjort, men det har varit några cykelpass, några löppass, några styrkepass och ett roddpass. En salig blandning således. Några utropstecken från veckan är:
  • Roddpasset - Hade planerat in ett submaxtest på 2000m för att se hur jag låg till kapacitetsmässigt. Planen var att ro på sub 7' men det gick över förväntan. Landade på 6:50.6 med en förhållandevis låg ansträngningsnivå. Farten sackade aldrig utan det fanns hela tiden mer att ge. Hade nog kunnat putsa perset denna dag. Bra att ha med sig detta kvitto på att roddformen är så pass god trots att jag endast kör 1 pass/vecka.
  • Dagens löppass - Blev långlöpning idag. Körde faktiskt ännu längre än förra veckan. Dagen till ära bjöds det på finsällskap då landslaget i medel-/långlöpning hade uppföljning här på Bosön. Jag och Laser sällskapade med Ulrika (Johansson), Malin Liljestedt, Meraf Bahta och Bambi (Charlotte ni vet). Vi sprang över stock och sten i ett lugnt och behagligt tempo. Körde en runda där vi sprang mestadels längs kustlinjen. Från Bosön, vidare ut mot Elfvik, sedan till Vallen och därefter mot Bosön igen för en varvning runt udden. Skrapade ihop 95min och kanske 20-21km. Höll på att bli trött mot slutet så jag ökade farten istället för att inte bli avhängd. Smart va. Kul var det i alla fall.


Det här är kanske världens bästa film. Jag ogillar att ge sådana epitet till filmer, musik och dylikt, men Pulp fuckin Fiction är så satans kempegrejt. Tarantino i sitt esse. Gillar denna scen skarp när Brucan är på väg att sticka därifrån, men istället bestämmer sig för att vända tillbaka och hjälpa sin"vän". På det sätt han väljer ut vilket tillhygge han ska välja för att neutralisera sina fiender är helt underbart. Från hammare till katanasvärd värderar han skadeverkan. Musiken är också synnerligen väl avvägd. Flipprade förbi filmen igår när den gick på televisionen. Vilken rulle.

4 kommentarer:

  1. Sweet då springer du med mig i helgen oxå då?

    SvaraRadera
  2. så länge kroppen inte säger ifrån är det planen, ja. lite skön söndagsdistans i kuperad lidingöterräng slår sällan fel. kan nog bli ett rätt meriterat gäng som springer.

    SvaraRadera
  3. hehe, ja vi kan ju låtsas att vi är de mest meriterade i sällskapet. laser, waller och bambi ska nog gå att lura med också.

    SvaraRadera