Recept på trötthet

Har avnjutit två lediga dagar (från arbete alltså) och har då passat på att peta in lite kvalitativ träning. Igår blev det en mil löpning innan frukost för att sedan cykla in till GIH för dagens andra pass. Först gjorde jag ett pit-stop vid Stora Skuggan där Bambi dunkade tusingar. Det andra passet bjöd på roddmaskinsintervaller. En härlig kompott av 1000:ar och 2000:ar i hård fart gjorde kroppen spak. Väldigt spak faktiskt. Som tur var hade tidigare nämnda Bambi införskaffat nödproviant i form av bananer och Barilla*. Blodsockret lyckades hålla sig på en rimlig nivå under den mörka cykelfärden hem. Väl hemma teamade jag upp med Laser och vi traskade upp till restaurangen. Åt ett stort berg med vanlig mat och ett lika stort berg med ostkaka. Tröttheten satt kvar så det blev läggdags relativt tidigt. Sov likt en klubbad säl i cirkus 10h. Zzznark.

Idag vaknade jag upp skapligt återhämtad. Sprang iväg till Grönsta och mötte upp Dunberg för lite distans. Sprang milspåret i lugn och fin fart. Blev dock en skarp fartökning på den sista kilometern in till mål. Bedömt ~3.30-fart då Dunberg nådde maxpuls. Unnade mig en tupplur mitt på dagen för att vara redo inför nästkommande pass. Testcykling stod nu på schemat, och närmare bestämt styrkeintervaller. Avverkade dem något bättre än plan vilket givetvis var glädjande. Ett litet mellanmål inmundigades innan jag flanerade ner till gymmet. Nu var det dags för benstyrka. Trodde att det skulle vara segare, men vikterna visade annat. Ett stort lass med älgskavsgryta och en 200g Marabou Polka har nu gjort att jag orkar skriva detta. Pust.

* I mitt något komatiska tillstånd skrev jag Barilla. Inte fan åt jag okokt pasta. Ballerina ska det självfallet vara. Fett- och sockerkex.


Avslutar med ännu en klassisk 90-talsvideo. Grym låt, video och faktiskt hela plattan. Härligt brittiskt nonchalant uttryckande av musiken. Seriöst men avspänt. Tar en tillbaka till 98...