Efter att ha lyssnat igenom plattan några gånger nu, kan jag konstatera att den är rätt så bra. För ovanlighetens skull (när det gäller Kent) är de två singlarna som släppts fortfarande de starkaste bidragen. En lite jämnare nivå överlag på materialet, men med låtar som passar utmärkt nu till sommaren. Till höst och vinter funkar en skiva som Isola bättre, om man vill grotta ner sig i melankolins trygga vagga det vill säga.
Okej, det var dagens Kentnörderi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar