Nej, jag har inte lekt med fyrverkerier, än. Är sådär mysigt trött. Gillar egentligen inte att använda mig av ordet mysigt, känns aningens corny. Dock kan det vara bra att variera sin vokabulär ibland, har jag hört. Ni förstår i alla fall vad jag menar - trött på ett skönt sätt. Det är inte kul att vara trött på ett oskönt sätt, när man inte har framkallat tröttheten per egen (tränings)maskin det vill säga.
En god helg har nu lagts till handlingarna och jag känner mig nöjd samt belåten. Passen rullar in som de ska och det går bra....nu. Två stycken löppass har körts. Eller egentligen ingen regelrätt löpning, utan snarare snöpulsning. Fick sällskap av Fredrik "Seglarn" Edin igår, en stark gosse som har ett satans bra flås. Vi sprang först en dryg halvtimme rätt ut i smeten vilket var en upplevelse, för att sedan springa på cykelbanan från Elfvik och hem. Den djupa snön kräver ett högre knälyft samt en större arbetsinsats från resten av kroppen. Mycket bra träning enligt min mening. Kanske inte helt optimalt om man vill träna steget, men definitivt för den kardiovaskulära utvecklingen. Många löpare är oftast för kinkiga när det kommer till snölöpning. De måste ha fast underlag under fötterna, annars blir det för jobbigt. Suck. Bara för att det blir färre kilometer på kontot (på grund av att det inte går att löpa lika fort) betyder det inte att träningseffekten blir mindre. Snarare tvärtom. Självfallet är det bra att någon gång i veckan kliva in på bättre underlag och sträcka ut steget, och köra i högre farter. Jag ser dock inga hinder med att bedriva distansträningen samt även vissa kvalitetspass i en snöigare miljö. Man får helt enkelt ta och anpassa sig till rådande underlag. Inte stirra sig blind på antalet kilometer som är avverkade utan gå på upplevd ansträngning och kraftinsats.
Allt för idag gott folk.
Hit ska jag nog gå imorgon för att få bli trött igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar