Veckorna rullar på och en något tuffare är nu nästan avverkad. Väldans tillfredsställande att känna sig allmänt sliten inför varje pass. Då vet man att man inte mesar allt för mycket. Gårdagen bjöd på ännu ett "Bosöpass" (cykel inne på ovalen alltså) i arla morgonstund. Trött som en gris innan, men det ordnade upp sig. Det är ju rätt kul att få cykla racer (och dessutom i kortkort), så tröttheten tog en paus i 2h. Hade väl inga pangben, men som sagts tidigare har lägstanivån höjts. Gick att hålla en god fart. Ni(e)ls Penton Penter Pentonen behagade att närvara också efter att ha tjuvtränat på barmark i Nice med Prinsen. Han var stark (som han brukar vara) den gossen. Masade mig ut på 1h löpdistans på eftermiddagen också. Då jag finner det urbotat tråkigt att springa på vanliga vägar, snörade jag på mig ajsbaggsen och trampade ut i skogen. Lyckade komma hem precis innan det blev för mörkt. Gut. Det var den träningsdagen det.
Zu tage har det löpts en något längre tur i reservatet (Lidingö alltså). Sällskapet för dagen var Laser och Prefix-Björn (besparar honom det andra, mindre smickrande, smeknamnet). Kroppen min protesterade på alla möjliga sätt och vis, vilket ledde till en allmänt okul runda för min del. En gruvlig seghet, magoroligheter samt lite höftpest kantade turen. Det var i alla fall vackert väder. Anyways, skiten sprangs och klockan stannade på 2h ganska precis. Belöningen kom efteråt i form av en pizzalunch med ovanstående sällskap + Waller som joinade. Den okuliga rundan var därmed bortglömd. Pizza är bra skit.
Har gjort en ny, helt revolutionerande, frukostupplevelseupptäckt (långt ord det där). Knäckebröd i allmänhet är ju the shit, men det är skillnad på knäcke och knäcke. Falu Rågrut i all sin är, men Leksands surdegsbröd - Fäbodknäcke - är en ruskigt njutfull smakupplevelse. Inte det billigaste brödet i hyllan, men ibland får man unna sig lite vardagslyx. Gott värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar