Inomhuscykling och löplångpanna

Ja. Yes. Nu är tiden kommen. En kortare återberättelse av helgen följer nedan.

Lördag: Återigen dags för ett gristidigt bosöpass med ett gäng vallentunacyklister. Alltid kul att få cykla i kortkort och känna fartvinden. En trevlig variation till allt monarknötande. Vi var cirkus 10-12 personer igår med endast 3st elitare. Lite klen uppslutning tycker jag. 2st A-cyklister (Linus och Gingsjö) + 1st C-cyklist (moi) skötte det mesta av dragjobbet. Den svenske rekordhållaren på roddmaskin för herrar lättvikt, Anders Christenson, gjorde också han ett föredömligt jobb att upprätthålla farten. Upplägget var som vanligt 3x20'/4' och jag kände mig aningen sliten initialt. Dock så tycks jag ha höjt min lägstanivå x-antal snäpp, vilket medförde att jag kunde trampa runt i god fart utan att förta mig. Körde dubbelvarvsdragningar för att inte ansträngningen skulle falla. Ökade farten passet igenom och utan försök att framstå som oödmjuk, måste jag ändå påstå att jag var den starkaste för dagen. Alltid kul att vara starkast, och det trots att man är sliten. En bra indikation om jag får säga det själv.

I spets inne på ovalen igår. Foto: Daniel Osterman

Efteråt blev det en lättare sejour styrketräning med Linus. Körde främst bål, men även liggande rodd. Måste ju bli lite starkare i bröstryggen. På eftermiddagen blev det 1h löpning också med en något orolig mage. Var därför tvungen att snäppa upp farten för att hinna hem innan jag skulle tvingas till ett SOS-stopp.

Söndag: Idag unnade jag mig först en redig sovmorgon. Välbehövligt efter gårdagens tidiga osovmorgon. Det vankades långpass i alla fall. Laser hade lockat hit El Maco till ön för en längre runda. Deras plan var 2h15min i lugnt tempo och det lät väl kul. Lätt strilande regn, plusgrader och småisiga vägar bjöd ön på idag. Helt okej alltså. Var småseg i låren första timmen, men flåset var väldigt...oflåsigt. Stor skillnad att springa på vägar/cykelvägar hela passet istället för i skogen. Det går ju så mycket fortare trots lägre ansträngning. Jag låg i spets mest hela tiden och fick bromsa och vänta in herrskapet när de inte ville hålla min distansfart. Jobbigt att vara starkast ibland. Steget satt fint och farten kröp nog ner ganska ordentligt på de mindre isiga partierna. Laser väggade med 2km kvar och lämnades åt sitt öde. Hehe. Blev totalt 2h17min och en sisådär 30-31km, minst. Har inte sprungit en tremilare sedan Lidingöloppet 2008 när jag tänker efter. Tycker personligen att det är aningens märkligt att jag är så pass stark i löpningen nu. Att avsluta en tuff tvåveckorsperiod med detta pass trodde jag inte riktigt att jag var kapabel till. Kroppen är en märklig maskin. Den verkar tydligen uppskatta det jag utsätter den för hur som helst. Avrundade med en måltid på den lokala pizzerian med gossarna. HCHF-metoden anammades till fullo och till det avhandlades det olika former av löpnörderisnack i några timmar. Mycket trevligt.