(Varning för positiv text)
Nytt år. Trefvligt. Gjorde en comeback i tävlingssammanhang i löpning under gårdagen. Nyårsloppet i Vallentuna fick bli det förmodade återtåget. Har inte tävlat (i löpning) sedan februari 2009 och då var det ett 1500m-lopp. Long time. Förväntningarna var inte överdrivet stora från min sida. Visste väl att jag hade ett hyfsat flås att leva på, men har ju inte kört ett enda regelrätt kvalitetspass i löpning sedan hedenhös. Okej då, sprang faktiskt 8x100m i hallen för en vecka sedan. Hursomhelst svårt att veta vilken fart man skulle kunna tänkas att hålla. Tävlingsdjävulen vaknade i alla fall till liv lagom till uppställningen. Hade 140 i puls när startskottet gick. Med tanke på det snöiga underlaget valde jag att använda mig av mina Adidas Adizero Cadence med 4mm-spik. Exellent choice. Übergrymt grepp hela vägen. Kunde ta kurvorna liggandes, hehe.
Anyways. Var påpasslig i starten och låg med täten efter startgärdet. Mäktig och märklig känsla. Tankarna började snurra om det var så värst smart att hänga med här framme, men det kändes skapligt. Valde ändå att slå av på tempot något för att inte gå stum för tidigt. Laser kom förbi vid 2km ungefär och jag bet mig fast i ryggen. Tror att jag låg på runt 7a-8a då. Den överäckliga tröttheten slog inte till förrän vid cirkus 1km kvar. Pinnade på och trillade in som 5a på 17.15 (5,1km), och var då 7'' från Laser (3a) och 4'' från 4an. Föll ihop efter målportalen och fick återuppleva den härliga "prologhostan". Mmm.
Var grymt jäkla skoj att få springa en tävling igen, och samtidigt kunna hävda sig någorlunda. Uppladdningen var väl inte optimal, men den tog samtidigt ner förväntningarna. Själva löpningen kändes bra och steget var nog inte alltför tokigt. Nära att tvåla dit Laser också. Det hade ju varit grädden på moset. Med tanke på vilka som jag sprang jämnt med och som jag slog, verkar ju löpkapaciteten trots allt finnas där. Det går alltså att underhålla en hyfsad löpnivå trots 2år av alternativträning. Rodd och cykel är bra skit, samt att springa i djup snö. På tal om rodd så lubbade träningspartnern in crime, Cicci, in på en 2a-plats i damklassen. Awesome!
Cirkus 1km kvar. Är gräsligt trött här. Lyckas plocka Huddingelöparen, men Laser och orienteraren håller undan till mål. Foto: Anders Kingstedt
Blev som helhet ett väldans bra avslut på 2010, och 2011 startade även det i dur.
Skummade genom res. listan på Nyårsaftonen och att se ditt namn tillbaka i en "löpande" lista var ett stort glädjeämne... GÖtt jobbat!!!
SvaraRaderaFår se till att planera in en ö-weekend snart igen...
Man tackar! Var mest en impulsgrej. Känner mig inte i någon vidare löpform, men lägstanivån tycks ju vara relativt hög.
SvaraRaderaEn ny (sn)ö-weekend vore inte fel. Vill du ha revansch från senast, hehe.
Intressant att cross-training verkar funka så bra för dig och även för din gamle bror. Måste vara något genetiskt fel. Själv kan jag ju mata in 30 timmars veckor i cykel + simning men vara i ganska usel löpform. Minst 14 mil löpning i veckan krävs för att jag ska kunna springa någorlunda anständigt. Livet är orättvist men det kan kompenseras med att ta i mer.
SvaraRaderaJag har ju sagt att du ska testa roddmaskin. Det är där hemligheten sitter. Inget lökigt ironmantempo då inte. Kanske dags för ett nytt distanspass zusammen aka kukmätartävling. Kan ge dig några tips då, hehe. Mindre löpning och mer alternativträning.
SvaraRadera