Jag brukar som oftast cykla till och från jobbet (med vissa undantag dock, tex när det regnar mycket eller jag känner en allmän ovilja) och då är det väldans praktiskt att baka in ett träningspass i dessa transporter. Då det är långa jobbdagar hinner man inte med några långa pass (om man nu inte vill åsidosätta sitt eget välbefinnande extremt mycket), utan det är korta hårda som gäller. I fredags gjorde jag ett "Martin Axelsson-pass". Martin Axelsson var en duktig cyklist som pluggade på KTH och också bodde här ute på Bosön under Lasers folkhögskoletid. Laser fick då höra om hur han hann med att bibehålla cykelformen trots den knapra tiden till träning. Anyways. Åter till passet. Han brukade då köra en apbrant backe, en smal cykelväg upp till Björnbo vid busshållplats Askrikevägen, 5 gånger på max (MAX!). Jag har kört det en gång tidigare i år och nu var det dags igen. Backen är som sagt fruktansvärt krävande. Väldigt brant den första delen för att sedan plana ut något, vilket gör att man måste växla tempo och peta i en tyngre växel. Syrafest. En känsla av flykt uppenbarar sig, men samtidigt måste man ju ta sig upp, och det enda sättet att ta sig upp är att ta i max.
Dagen till ära var jag utrustad med pendlarhojen (stel mtb med slicks) och körde alltså uppför aset 5ggr. Rullvilan ned för andra sidan tog ungefär 2min45sek varje gång. Tiderna låg på mellan 59sek till 1min5sek med en föredömligt regressiv progression (den snabbaste först och den långsammaste sist alltså). Jag hade ont i benen efteråt, om ni nu undrade, och jag har det fortfarande.
Annars då. Igår blev det dryga 4h distans i sol (äntligen). Brännan blev lite skarpare. Klockade snabba 300ar åt Bambi på Stadion. Kikade på Midnattsloppet. Idag började jag med styrka på morgonen för att sedan köra en dryg timme med mtb:n på Ön i gnetfart. Kollade på District 9. Bakade kakor. Chocolate chip cookies.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar